Kan jag få lite till, tack?

Det känns som jag har drömt den här dagen. Inte för att det har varit en bra dag – nej, absolut inte. Men för att allt har kännts osammanhängande. Klockan är ungefär tio i sex och det känns som att jag precis har vaknat, även fast jag har sålt jordgubbar sedan klockan tio. Det är lördag, auktion på Stavsnäs och man hör utropen: -500? -550! -Jag har 550 kronor! Första, andra..

Nej, ingenting av det känns på riktigt, och här inne i huset luktar det cigarettrök. Fy. Föresten har jag fått konstiga insektsbett i ansiktet. Det är också fy.

Tack, tack, tack för mig, tills vidare.